De fick se varandra LIVE!
De fick se varandra LIVE 
Kosovas Presiden Fatmir Sejdiu Serbiens president Boris Tadic
Det "efterlängtade" samtalet om Kosovas status har ägt rum i NEW YORK den 28/9. Enorm press bevakning kring detta. Allt är i sin ordning, Det ska vara så, man ska mötas och man ska samtala, våld löser inga problem. Så långt är de helt eniga. Till och med makthavarna i Serbien har kommit till insikt att man löser inga problem med våld trots att man pratat om våld då och då.
Men vad gav och vad kommer att ge sådana möte för resultat? Fredsmötet i New York förutom att parterna fick se varandras ansikte live och komma överens om ett nytt möte i Bryssel gav inte mera. Medierna skriver att något genombrott var inte väntat heller. Frågan är vad kommer mötet i Bryssel ge den 14 oktober? och vad kommer alla de andra möten att ge efter den 14 oktober fram till den 10 december då trojka (representanter från USA, EU och Ryssland) har gjort sitt jobb och kommer att rapportera för FN.
Serbien kom med sitt förslag att Kosovoalbaner får dem maximala rättigheter som en minoritet någonsin har fått världen över. Den albanska sidan nöjer sig inte med att bli kallad för minoritet och anser att de redan är en nation som erbjuder serberna och Serbien all konstruktiv och bra samarbete länderna emellan kan ha. Man hänvisar till Ahtisaaris plan som i detaljer reglerar hur albaner och serber ska leva tillsammans och som grannar.
Serberna tycker att till inget pris kommer de att släppa Kosova att bli fri med tanke på dem kyrkor de har i Kosova och deras betydelse i serbernas historia och nationens anda.
Albaner å andra sidan vill komma loss från ett 90 års ockupation och ständiga försök från Serbien att överbefolka Kosova med serber.
Om man lyssnar på parternas vokabulär så lyder som följande: Kostunica som är Serbiens statsminister i hans försök att argumentera om Serbiens rätt om Kosova då och då säger att om inget annat så kommer att hända våldsamma saker ifall Kosova åberopar självständighet. Tadic, Serbiens president är lite mera ödmjuk i sin vokabulär men då och då råkar ramla någon grodda ifrån hans mun, som när han besökte Tjeckien för ett par veckor sedan då han utryckte att om inget annat går Serbiens väg då är det våld som kanske måste lösa problemet.
Kosovas president, Sejdiu säger och upprepar att Kosova är redan självständigt och det gäller bara att övertyga FN länderna, särskilt Ryssland att gå med på den linjen så att Kosova blir erkänt via FN. Kosovas premiärminister, Qeku är inte lika övertygande, han säger att efter 10 december om inget annat händer då kommer Kosovas parlament att utropa sitt lands självständighet och han vet också att det finns länder som kommer att gå med på
ett sådant beslut. Länder som USA och en stor del av länder som ingår i den Europeiska Unionen.
Skillnaderna om problemlösning bland politikerna i Kosova och Serbien ser lite olika ut. Hela Kosovas etablissemang är enigt om att Kosova ska bli självständigt. Det finns inte någon från dem styrande eller oppositionen som opponerar denna rätt som man anser Kosova har. Det finns dock få röster som är mycket marginella i sin betydelse som anser att Kosova, delar av Makedonien som är bebodda med albaner samt delar av Monte Negro ska gå samman med Albanien.
Å andra sidan i Serbien är det en stor opposition som har uttalat sin rätt att med militär makt få Kosova tillbaka, alltså samma linje som Milosevic. Partierna som ingår i regeringsbildningen i Serbien är mycket oeniga kring hur de ska förhålla sig till Kosovas problemlösning. Kostunica som är en nationalist av Milosevics mått är mycket radikal i sitt tänkande och handlande fast han försöker se ut som en demokrat medan Tadic är beroende av koalitionen med Kostunica.
Vi får väl se hur saker och ting kommer att utvecklas framöver. Jag tror inte på något nytt krig i Kosova trotts det hot som då och då kommer från Serbien. Däremot så tror jag att efter den 10 december kommer Kosovas parlament att utropa landets självständighet som kommer att ställa både politikerna i Kosova och Serbien inför andra utmaningar men även USA, Ryssland och EU som gör dagens stormaktspolitik.
Jashar Berisha/ Helsingborg
den 30 september 2007
Herald Tribune - Kosova innom kort självstendigt!
USA och EU är redo att erkänna Kosovos självständighet
Idag den 24 september 2007 i Herald Tribune skriver Judy Dempsey att USA och EU är redo att erkänna Kosovos självständighet. Idag pågår sista försöket enligt många att få den albanska och den serbiska politikerna enas om något mittlinje. Men enligt Judy Dempsey är parterna långt ifrån varandra och att Ahtisaaris plan återstor den enda planen som är best både för albaner och för serber. Enligt Ahtisaaris plan får serberna i Kosovo stora möjligheter att utvecklas och bevara sin kultur samt stora möjligheter att vara med och påverka politiken i Kosovo.
Vi hoppas väl på det bästa - Kosovas Självständighet!
Med vänlig hälsning
Jashar Berisha
En man avrättat mitt i min stad!
En underbar kväll då den efterlängtade eftermiddags solen tittar fram och gör oss glada. Det är fredag och många har kul efter kanske ett hård arbetsvecka. Massor med folk i stan, vissa festar vissa går runt och njuter av varandras sällskap. Musik från olika lokaler och känslan att vår underbara stad lever är på sin höjd.
Jag ska festa också...
Kl. 17.52 anländer jag med buss till Helsingborgs Knutpunkt som håller på att bli dödens och eländens knutpunkt. Strax efter kl. 18.00 är jag vid kärnan och möter mina glada arbetskamrater som ser fram emot att festa och ha kul.
En kollega berättar för mig att man såg poliser gripa två stycken som man inte viste varför man grepp dem. Jag tänkte väl att det var något vanlig lagbrytare som polisen vill förhöra och få de på den rätta sidan av lagen. Efter en stund hör jag av några ungdomar som kommer för att säga hej att en man har blivit skytten vid Knutpunkten....
Då tänkte jag att den människan är kanske bara sårat som förhoppningsvis kommer att få vård och tillfrisknat snart, jag tänker högt och ungdomarna säger "Nej, Nej, han blev skytten flera gånger i ryggen och ett par gånger i huvet, så han är redan dött".
Jag försöker intala mig att ungdomar kan ha hört fel. Kanske för att jag ville ha kul på festen, kanske för att jag ville inte att någon ska dö denna underbara fredags kväll.
Efter ett par timmars fest, går jag till Knuttpunkten för att ta bussen hem. Vist f..... var det spärrat vid knuttpunkten och det var många poliser där. Det som ungdomarna sa till mig var sant. Kl. 18.02 blev den okände människan (för mig i alla fall) 27 år gammal skytten mitt framför massor av människor. Dem avrättade honom, gick som inget har hänt ett par hundra meter för att senare springa iväg.......
Jag går ett par varv för att se något. Ett par numrerade markeringar står på den inspärrade området, brottsplatsen. Jag pratar lite med en polis som bekräftar att en man blev skytten. Jag försökte se någon ledsen människa i närheten.... Nej, alla verkar vara glada och festar och skrattar som inget hade hänt. Jag hade visserligen druckit lite men inte så mycket för att inte kunna känna denna fruktansvärda känslan.
Det jag fasar mest är just denna upplevelse. Var är människor värdet. Jag kände inte den här människan som dens liv slocknades just samma kväll jag festade. Kanske ingen kände honom. Så frågan är: är inte denna liv - stort nog att stanna en stund och tänka var är vi på väg. Vågar jag låta minna barn vara på Knuttpunkten? Vågar jag gå ditt själv? Vågar jag dö, mär jag tänker på att ingen sörjer?!
Det känns inte bra - det känns fruktansvärd!
Jashar Berisha
