En man avrättat mitt i min stad!
En underbar kväll då den efterlängtade eftermiddags solen tittar fram och gör oss glada. Det är fredag och många har kul efter kanske ett hård arbetsvecka. Massor med folk i stan, vissa festar vissa går runt och njuter av varandras sällskap. Musik från olika lokaler och känslan att vår underbara stad lever är på sin höjd.
Jag ska festa också...
Kl. 17.52 anländer jag med buss till Helsingborgs Knutpunkt som håller på att bli dödens och eländens knutpunkt. Strax efter kl. 18.00 är jag vid kärnan och möter mina glada arbetskamrater som ser fram emot att festa och ha kul.
En kollega berättar för mig att man såg poliser gripa två stycken som man inte viste varför man grepp dem. Jag tänkte väl att det var något vanlig lagbrytare som polisen vill förhöra och få de på den rätta sidan av lagen. Efter en stund hör jag av några ungdomar som kommer för att säga hej att en man har blivit skytten vid Knutpunkten....
Då tänkte jag att den människan är kanske bara sårat som förhoppningsvis kommer att få vård och tillfrisknat snart, jag tänker högt och ungdomarna säger "Nej, Nej, han blev skytten flera gånger i ryggen och ett par gånger i huvet, så han är redan dött".
Jag försöker intala mig att ungdomar kan ha hört fel. Kanske för att jag ville ha kul på festen, kanske för att jag ville inte att någon ska dö denna underbara fredags kväll.
Efter ett par timmars fest, går jag till Knuttpunkten för att ta bussen hem. Vist f..... var det spärrat vid knuttpunkten och det var många poliser där. Det som ungdomarna sa till mig var sant. Kl. 18.02 blev den okände människan (för mig i alla fall) 27 år gammal skytten mitt framför massor av människor. Dem avrättade honom, gick som inget har hänt ett par hundra meter för att senare springa iväg.......
Jag går ett par varv för att se något. Ett par numrerade markeringar står på den inspärrade området, brottsplatsen. Jag pratar lite med en polis som bekräftar att en man blev skytten. Jag försökte se någon ledsen människa i närheten.... Nej, alla verkar vara glada och festar och skrattar som inget hade hänt. Jag hade visserligen druckit lite men inte så mycket för att inte kunna känna denna fruktansvärda känslan.
Det jag fasar mest är just denna upplevelse. Var är människor värdet. Jag kände inte den här människan som dens liv slocknades just samma kväll jag festade. Kanske ingen kände honom. Så frågan är: är inte denna liv - stort nog att stanna en stund och tänka var är vi på väg. Vågar jag låta minna barn vara på Knuttpunkten? Vågar jag gå ditt själv? Vågar jag dö, mär jag tänker på att ingen sörjer?!
Det känns inte bra - det känns fruktansvärd!
Jashar Berisha
