(publicerat den 23 januari 2007 på Helsingborgs Dagbladet)

Dem problem vi har idag på våra skolor bottnar inte i att vi inte har betyg i ordning och regler som förbjuder andra språk. Nej, problemet bottnar i vuxnas oförmåga att kommunicera med barn och ungdomar samt vuxna emellan.

Detta är riktigt skrämmande. Varje gång vi hamnar i problem söker vi felet där borta, hos dem andra. Det är inte ofta vi tittar på oss själva och ställer frågan: kan jag som vuxen ändra på någonting som kan förbättra situationen i skolan eller fritidsgården eller på en annan arbetsplats? Kan vi i samhället nyttja dem samhällsresurser för att utöka vår effektivitet och få bättre resultat. Inte heller frågar vi oss själva: Hur ser strukturerna på skolor där man fattar beslut?

Vi har ett samhälle som förändras varje dag oavsett om vi vill eller inte. Tyvärr så hänger vi ofta inte med i utvecklingen. Ett par förändringsområde hittar vi lätt om vi sitter och går igenom vilka resurser har vi och vad vi saknar. Okej, vi vet ungefär vilka problem vi har. Vissa kan säga att vi har många invandrare! Ja, kanske det, kanske det är problemet!? Men som tröst vill jag säga att dem finns här och de flesta har kommit för att stanna för alltid och tids nog kommer dem att bli svenskar vare sig dem vill eller inte.

Integrationsprocessen är igång och den är inte samma för alla. För vissa tar det längre tid medan det går snabbare för andra. Så vad behöver vi förändra för att sätta igång dem riktiga processerna som samhället kommer att må bättre av?

Jag skulle vilja rangordna fyra viktiga förändringsområde där vi kan (enligt mig) förändra mycket till det positiva.

Goda förebilder. Idag har vi många skolor som har en stor del av elever med annan bakgrund än svenska, hur ser ledningsstrukturen ut där? I princip alltid är det bara svenskar som sitter som skolledare. Jag har definitivt inte någonting emot det. Men finns det inga invandrare som kan leda en skola eller vara på en förvaltning där man fattar beslutar? Häromdagen försökte jag granska ledningsstrukturer i Helsingborgs skolor ? så där bara av nyfikenhet. Varken på Skol- och Fritidsförvaltningen eller i den uppsjö av skolor hittar man någon nysvensk som sitter som ledare. Samma situation ser man i dem flesta kommunerna. En annan fråga är, hur ser lärarestrukturen på våra skolor? Jag tror att man får samma svar även där med vissa undantag. Är nysvenska förebilder verkligen bristvara nu när många säger att vi har allt för många invandrare? Nej, jag tror att dem finns där och dem borde få chansen. Genom att visa med goda förebilder att man kan lyckas i vårt samhälle kan vi skapa hopp hos många av våra ungdomar. Rasismen och fördomarna från bägge håll ökar i rask fart. Jag träffar ofta ungdomar som inte ser något hopp i vårt samhälle. Anledningen kan vara att man har sett föräldrar och medmänniskor i sin omgivning misslyckas gång på gång att skaffa ett jobb och utvecklas.

Föräldrar. Problemet bottnar ofta i oförmågan att kommunicera med varandra. Vi måste förändra sättet att kommunicera med föräldrar. Det är inte alla föräldrar som har samma förutsättningar att kommunicera med egna barn eller med skolpersonalen. Detta gäller alla oavsett var man kommer ifrån. Därför har skolpersonalen ett stort ansvar att hitta nya sätt och metoder att föra dialog med föräldrar. Bara genom att söka nya vägar kan samarbetet utvecklas och först då kan vi se styrkan i varandra.

Nätverk. Vi har enorma resurser i vårt samhälle och därför är av stor vikt att i form att nätverk kommunicera och dra nytta av varandras resurser. Några exempel är: skola, fritidsgård, socialtjänsten, polisen, föreningar, olika förvaltningar sinsemellan mm. Genom att utöka samarbetet kan vi upptäcka många nya områden som kan leda till stora förbättringar.

Tydlighet i kommunikation. Det fjärde förbättringsområdet ser jag i kommunikationen mellan lärare, ledning, elever och föräldrar. Hur tydliga är vi? Hur kommunicerar vi dem regler och dem krav vi har? Hur ser vi på föräldrarnas behov och förutsättningar? hur mycket vet vi om föräldrar och hur mycket vet föräldrar om oss, vårt verksamhet och våra ansträngningar? Vilken är tredje, fjärde parten som vi kan samarbeta med för att utöka kvalitén i vår samarbete och kommunikation? Är vi konsekventa i det vi bestämmer? Jag har varit på många arbetsplatser och bristerna är många, jag menar förbättringsområdena är stora!

Jag tror att vi har mycket att vinna genom att vara förändringsvilliga och titta framåt. Se dem olika språk och kulturer som en tillgång och inte som hinder och problem. Ta inte från elever eller vuxna den del av identitet som betyder så mycket för dem, språket. När du förbjuder ens språk då har du kränkt den människan till grunden och ANTI känslan kommer alltid att finnas kvar hos den individen. Vi har hundra andra möjligheter att motverka det dåliga språket, uppförandet samt förbättra samarbetet med föräldrar. Ett exempel kan vara att aktivt finnas där elever är, vara med i samtal eller starta samtal. Genom att aktivt vara med då är man tvungen att kommunicera vilket leder till att man automatiskt använder det svenska språket. Nysvenskarnas viktigaste gemensamma egendom är det svenska språket. Varför göra det till något man inte tycker om något man förknippar med tvång!?

Medan jag håll på att skriva detta kom min dotter som är snart 7 år och frågade: Vad skriver du pappa? Jag berättade för henne vad som hade hänt på GA ? skolan och vilka beslut man hade fattat där. Jaha sa hon mycket fundersamt: ?hur ska dem göra om dem vill säga någon hemlighet till varandra på sitt eget språk. Man ska inte viska häller för att det är fult? Hon fick mig att fundera ? kanske kan vara en fråga vi skall ställa till våra ungdomar, hur vill ni ha det? Jag tror definitivt att dem skulle resonera mycket bättre än vad vi vuxna gör.

En sak måste vi ha i åtanke. Vägen från osäkerhet till sammanbrott är inte lång. När vi inte förmår att hantera problem då skapar vi osäkerhet, (osäkerheten finns alltid för den okända), Ilska, rädsla, misstänksamhet, generaliseringar, stereotyper, etnocentrism, kategoriseringar, fientlighet, diskriminering för att sluta i sammanbrott. Dessa är några moment i den onda cirkeln. Var vi befinner oss i den onda cirkeln på vissa skolor, städer i Sverige vet jag inte men den onda cirkeln måste avbyttas och fylla med konstruktivt arbete där alla kan bidra med något positivt.

NEJ! jag personligen tror inte på tvångsmetoder. De kanske fungerar en vecka, kanske om vi har SKRÄMT DEM ordentligt kommer det att fungera en månad. Vad händer sedan? Min gissning är att vi är på ruta ett igen ? vad tror du?

Vi har alla förutsättningar att lyckas utan att förbjuda andar prata sitt modersmål.