Ännu mera röster om Kosovas Självständighet
I International Herald Tribune kunde man läsa idag att ett antal fd utrikesministrar från flera kontinenter ser inte andra lösningar än en självständigt Kosova. Läs hela artikeln....
"Eight years ago, many of us - then foreign ministers - put in place an international process to decide who should govern Kosovo. We believe that the only viable option is for Kosovo to become independent under strict
supervision"
Det är tunga namn som står bakom skrivelsen - lått oss hoppas att deras röst blir bönhörd från dem aktuella utrikesministrar och statsmän!
Kosova bör bli självständig
Genom Kosovas självständighet befrias också Serbien, därför bör
Sverige vara en av de första länderna som erkänner självständigheten.
Ndue Ukaj
Ungefär tio år sedan började jag studera i Prishtinas Universitet. Det
var förbjudet för oss, albanska studenter, att studera på vårt
modersmål och därför hade vi inte möjligt att studera i
universitetsobjekten, eftersom den var tillgänglig bara för serbiska
studenter som hade ockuperats av den serbiska regimen. Flera
generationer var istället tvungna att studera i improviserade
universitetsobjekt som var egentligen några källare. Det var hemskt.
Verkligen hemskt. Just nu jag kan inte tänka mig hur vi kunde klara av
situationen. Men det här är bara en sida av historien för den andra
sidan var helt tragisk. Vi kunde inte heller hålla föreläsning i
källaren i vår "frihet" för att den serbiska polisen blockerade våra
föreläsningar ofta i källaren. Under några år visste jag inte ens hur
man upplever frihet, eftersom jag kunde hitta frihet bara i poesierna
och i litteraturen. Jag och mina vänner som studerade
litteraturvetenskap vågade inte berätta för polisen (när de stoppade
oss på gatorna) att vi var studenter och minst att vi studerade
litteratur och albansk språk. För om vi hade berättat det hade de
slagit oss. Det var förbjudet för oss att läsa väst-litteratur,
egentligen var allting förbjudet för oss. Många unga upplevde den här
situationen flera gånger. Jag berättade den här erfarenheten för att
förklara bara en liten sida, för det som den serbiska regimen gjorde
under många år över det albanska folket i Kosova.
Efter tio år efter kriget är Kosova på väg att avsluta den långa
processen, precis på väg att blir ett självständighet land. Och i den
processen som pågår just nu finns det ett fåtal länder i EU (Cypern,
Rumänien), tillsammans med Ryssland som inte vill acceptera Kosova som
ett självständighet land. Det är fullständigt utopiskt att kunna
föreställa sig idag att Kosova kan leva tillsammans med Serbien, ett
land som gav oss bara våld. Och fortfarande har de inte förändrat sig.
Idag finns det cirka 2000 människor som den serbiska militären har
dödat och ingen har tagit något ansvar för att hitta kropparna som
ligger begravda någonstans i Serbien. De har massakrerats och
transporterats till Serbien, även barn och gamla människor. Det är
förfärligt för deras familjer som fortfarande vet inte var deras
kroppar ligger begravda. Under detta krig har den serbiska regimen
dödat cirka 15000 albaner.
Vår relation med Serbien under nästan hundra år, från den tiden då de
ockuperade Kosova har alltid varit med våld och krig. Serbien har
försökt att blockera skolan, kulturen, det albanska språket, all
utveckling och idag finns det ungefär en miljon albaner som blev
tvungna på ett eller annat sätt att emigrera.
Jag och min generation som har upplevd den svåra situation när vi
studerade, hade försökt att göra en fredlig resistens utan krig och
våld, alltså icke-våld principen. Vi demonstrerade nästan varje dag
under flera månader för mänskliga rättigheter och mot kriget. Det
finns många teorier som säger att under tio år (1990-1999), under det
systematiska våldet, kosovoalbaner hade sitt inflytande från Moder
Teresa som var en albansk nunna och var känd i hela världen för fred.
Det var ett ovanligt fall då i Jugoslavien att skapa en fredlig
politik och den linjen ledde kosovoalbanernas ledare Ibrahim Rugova,
som var författare. Men ingenting kunde stoppa den serbiska passionen
för makt och kontroll över Balkan. Efter 13 juni 1999 när NATO kom in
i Kosova upplevde jag vad frihet, fred, demokrati och perspektiv
betyder.
Just nu kämpar Kosova för en framtid utan våld, en framtid integrerad
i Europa och Nato och samarbete med alla länder i Balkan, även
Serbien. Kosova och det albanska folket är medvetna om den väg som de
har valt, oavsett den svåra processen är Kosova beredd för det.
Nu är det äntligen dags för stabilitet och fred och för att hjälpa ur
det perspektivet, får Kosova och Balkanregionen stöd från EU och från
USA. Balkan området hade mycket ostabilitet tidigare så detta är en
väg till en fredlig region. Nu är tiden för positiva förändringar och
de förändringarna måste resultera i att Balkan får sin plats
integrerad i EU.
Förra veckan under de direkta samtalen mellan Kosova och Serbien
avslutade utan att nå något resultat. Det har konstaterat också trojka
från USA, EU och Ryssland, som har försökt att få en kompromiss mellan
de två parterna. Efter de här utvecklingarna är EU och USA beredda att
erkänna Kosovas självständighet.
Kosova är sui generis fall i hela världen, det är ett speciellt fall.
För att förstå det realistiska situationen i Ballkan, med en stor
fokus i Kosova, som idag är en stor fråga i den
internationellpolitiska relationen, måste man kunna ganska mycket om
det problemet i den historiska kontexten. Ur denna synvinkel blir det
lättare att ha en unik opinion för det som händer idag i Kosova och
Ballkan. Den historiska dimensionen är den viktigaste frågan för att
förstå det som kallas Kosovafrågan, processen som är i närheten att
avslutas. Alltså det som hänt tidigare och händer nu i Kosova har sitt
grund i historien, den historien som serbiska Akademin tillsammans med
politiska institutionen hade manipulerat för nationalistiska intressen
som resulterade i fyra krig. Uppfattningen om den sanna historien är
det bästa sättet att eliminera missförståendet och det fördomar som
kan påverka idag i de stora förhandlingarna. Området är uppbyggt inom
mytologi som har påverkad alla utvecklingar, tom de politiska, och det
syndromet lever fortfarande i Serbien.
Det finns faktiskt inte någon anledning att inom EU ha något dilemma
om Kosovas framtids status. Däremot behöver EU och Sverige bestämma
sig så fort som möjligt att ha enighet om Kosova: att acceptera
självständighet och hjälpa processen så att det leder till att alla
Balkanländer integreras i EU.
Det är viktigt för att skapa freden i
Balkan och det är bästa sätt för att sluta en lång period med våld och
kris.
Det verkar inte finnas någon chans att bli fred i Balkan utan att
Kosova blir ett självständigt land. Det är inte bara en önskan utan
för det albanska folket betyder det över allt annat, egentligen
betyder det fred, demokrati, perspektiv, åtminstone betyder det att
leva. Detta faktum vet alla som har tillräckligt information om
Kosova, det vet också Serbien, landet som har skapat mycket problem i
Balkan under hela 90-talet och som fortfarande vill styra Kosova. Det
är en utopisk politik eftersom sedan 1999 lever Kosova utanför
Serbien.
Serbien bör minska nationalismen och istället ha inflytande
över rimlig politik för en framtid utan kriser.
Genom Kosovas
självständighet befrias också Serbien, därför bör Sverige vara en av
de första länderna som erkänner självständighet.
(albansk författare och litteraturkritiker)
