Sören Sommelius är känd kulturdebattör som har skrivit många reseskildringar och bokrecensioner. Han har bland annat skrivit ett par böcker om före detta Jugoslavien. Jag läser ofta det han skriver med glädje. Sören har följt och följer väldigt noga vad som händer i forna Jugoslavien, vilket är mycket bra. Med andra ord, jag har stort respekt för Sörens penna och hans person.

Det jag hänger upp mig på är att Sören störs så fruktansvärt mycket av att Kosova kanske en dag blir självständigt. För att bekräfta det jag säger behövs inte mycket. Det räcker med att gå igenom det han har skrivit sedan NATO bombade de serbiska styrkorna. Det senaste jag läste är en artikel från den 22 augusti med rubriken "Sista biten av Jugoslavien i London?". I den artikeln frågar sig Sören: Vad gagnar självständigheten människor i en provins där arbetslösheten är närmast total och maffiagrupper härskar?

Visst är detta en berättigad fråga. Jag är för att man skall bekämpa alla samhällssjukdomar var de än befinner sig. Ett välfungerande samhälle ska ha en solid ekonomi, ett demokratiskt valt samt icke-korrumperat styre. Ingen har rätt att förtrycka en annan på grund av dess nationalitet, tro eller politiskt tillhörighet, varken individer eller folkgrupper.

Jag tror att jag här är överens med Sören om detta är en del av det han vill uppnå med sin artikel när det gäller Balkan i helhet och Kosova i synnerhet. Alla som har läst publikationer av Sören sedan kriget bröt ut i det forna Jugoslavien vet att han var emot Jugoslaviens splittring. Sören var inte ensam om det. Personligen har jag inte haft någonting emot att den konstgjorda staten Jugoslavien blivit sex stater, jag har inte heller något emot att slutnotan blir sju eller varför inte åtta stater. Det är dock fruktansvärt att blod behövde spillas för att folket skulle uppnå detta.

Men varför störs Sören så mycket av tanken på ett självständigt Kosova? Varför visar han inte lite respekt för alla de kosovarer som under nästan 90 år har levt i ett helvete under det serbiska kungariket och sedan den konstgjorda staten som hette Jugoslavien? Varför har inte Kosovas befolkning rätten, enligt Sören till självständighet när han själv tidigare har hävdat att albaner har levt under apartheid? Är det svårt att förstå att förtroendet till Serbien är förbrukat och en gemensam statsbildning vore omöjlig efter allt som har hänt i Kosova. Det finns fortfarande tusentals albanska lik som ligger i massgravar i Serbien och tusentals anhöriga som väntar att ge dem en värdig begravning. Det finns serber också som sörjer sina soldater som stupade i Kosovas krig.

Jag har nyss kommit från Kosova och såg hur befolkningen har det där. Jag färdades inte som Rebecca West från stad till stad och by till by i före detta kungariket Jugoslavien, (läs Sörens artikel "Sista biten av Jugoslavien i London?" 22 augusti HD) men jag körde i hela före detta Jugoslavien. Jag var i Vojvodina, Serbien, Kosova, Montenegro, Bosnien och Hercegovina (Republika Srpska), Kroatien och i Slovenien. Jag försöker framförallt via inhemsk media men även andra medier ganska noga följa det som händer i dessa områden.

Intrycket man får från majoriteten av dessa stater är att de är nöjda med uppdelningen av det forna Jugoslavien. Folket i dessa länder ville leva i frihet och inte under serbisk hegemoni. Jag tror inte att det är många som idag sörjer att det forna Jugoslavien splittrades i sex stater, och jag tror heller inte att det blir så många som sörjer att en sjunde är på väg.

Jag var i Dubrovnik och såg den gamla staden som blev beskjuten av serbiskt artilleri. Jag såg nya bron i Mostar. Jag såg hus som ännu inte har renoverats sedan det fruktansvärda kriget i Bosnien och Hercegovina, jag såg bron i Sarajevo där "skotten i Sarajevo" ägde rum. Skotten som ledde till första världskriget och nya gränsdragningar och länder i Europa efter freden i Versailles. Jag såg platser med massgravar i många av dessa nya länder. Jag såg Kosova som trots "maffiagrupper" och fattigdom har aldrig mått så bra sedan 1912.

När det gäller maffiagrupper som härskar vill jag upplysa och försäkra Sören och andra att det är likadant i Serbien som i Kosova. De finns i Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro och Makedonien. Men det har sin förklaring också. Dessa länder har och kommer att ha "spädbarnssjukdomar" ett tag till. Men trots allt såg jag folk som kände sig befriade, fria och det var stort. I alla dessa stater fanns det hopp om framtiden. Nya vägar, byggnader, nya företag. Det bästa som märktes var den nya andan som råder där, en sorts europeisk anda. Hoppet är tillbaka i de stater som en gång efter första världskriget tvingades in först i kungariket och sedan i Titos Jugoslavien.

Så vad föreslår du befolkningen i Kosova av dessa två alternativ: Att tvinga kosovarer leva under den serbiska nationalismen och förtryckt av den serbiska maffian eller att bilda en ny stat som på sikt bekämpar de samhällssjukdomar som finns där och att på sikt komma in i EU, kanske tillsammans med Serbien? Du vet kanske också att bakom den demokratiska fasad som Serbiens statsminister Kostunica visar för omvärlden finns en nationalism av samma mått som Milosevics. Du vet förhoppningsvis också hur mycket röster radikaler i Serbien fick i senaste valet. (Radikaler är ultranationalister och Milosevics socialistpartiet fick 95 av 250 platser i det serbiska parlamentet). Något tredje alternativ trots den optimism jag har, ser jag inte. Har du eller ser du ett tredje alternativ?

Jag är säker på en sak. Kosovas befolkning har inte den lyxen att sträva efter självständighet bara så där - av rent nöje. Det finns en orsak som tvingar folket söka sig från Serbien. Kanske rum 212 verkligen blir det rum där Kosova får självständighet (läs Sörens artikel "Sista biten av Jugoslavien i London?" 22 augusti HD) och Serbien kommer till insikt att Kosova är förlorat för alltid för dem. Ju förr desto bättre, ju fortare Serbien inser att de har förlorat Kosova desto fortare kan man börja samarbeta med grannen Kosova och tillsammans komma med in i den stora familjen EU.

Jag skulle vilja se en Sören som skriver mera nyanserat om Balkan. Artiklar som "Dayton skapade en mönsterstat", HD 5 april 2005, "10 år med Dayton", Skapade Dayton krig i Kosovo" HD 17 december 2005, "Sista biten av Jugoslavien i London?" HD 22 augusti 2007 och andra artiklar som Sören skriver och medverkar i är tecken på att han har ett djupt nostalgiskt förhållande till Jugoslavien. Jag får ibland en känsla att Sören tillsammans med Jan Öberg (Fredforskare från Lund) tillhör någon sörjande klubb i Belgrad. Jag beklagar sorgen - Jugoslavien har dött. Vi måste blicka framåt och få grannskapet att fungera.

Jag föredrar verkligen inte någon våldsam politik. Jag skulle gärna se att om någon gräns skall ändras så ska den ändras fredligt. Titta bara på Tjeckien och Slovakien, titta också på Väst- och Östtyskland. Länder går ihop och skiljs åt precis som i ett äktenskap. Inget äktenskap kan man hålla ihop med våld, inte hur långt som helst i alla fall. Det var inte Dayton som skapade kriget i Kosova, inte kriget i forna Jugoslavien heller. Det vet Jens Sörensen också (HD 17/december 2005, "10 år med Dayton 8: Skapade Dayton krig i Kosovo?). Det borde även Sören veta med tanke på hur nära man har följt utvecklingen. Det var den fruktansvärda Milosevicpolitiken som satte Jugoslavien i brand, den stat som en del tyvärr sörjer idag.

Att skylla USA för att ha skapat krig i Kosova är absurt och visar att man tydligt väljer sida i den fruktansvärda konflikten på Balkan, eller att man saknar verklighetsuppfattning. Man kan skylla USA för mycket men inte för detta. USA bör hyllas för den konstruktiva inställningen före, under och efter kriget på Balkan med en viss reservation för när de politiska, militära och humanitära insatserna kom igång. Sören bör ställa, eller kanske besvara dessa frågor istället: Vad gagnar det kosovarer att fortsatt tvingas leva i Serbien? Hur hade f d Jugoslavien sett ut idag om inte NATO och USA hade agerat?

Med vänliga hälsningar

Jashar Berisha/ Helsingborg

Perspektiven är under räckhåll!

Kosova har under dessa få år klarat ett krig mot ett mäktigt militär stat Serbien dock med hjälp av västvärden. Med sår från krig och ett totalt ruinerat ekonomi, med nästan 60 % av alla hus och bostäder totalt förstörda är Kosova idag på bena igen. När man kör runt om kring i Kosova idag har man svårt att se hus som påminner att det har varit krig där. Kosova har haft ett antal kommunala och statliga val och det har alltid gått exemplariskt bra. Idag den 17 november 2007 är val, vilket jag hoppas att det kommer att gå bra denna gång också. Kosova har stegvis byggt upp sina institutioner och idag har man president, och ministerråd som fungerar klart godkänt med alla fel och brister som vilken Balkan land som helst. Med andra ord Kosova har gjort enorma framsteg.

Även den privata sektorn är på frammars. Det är många nya företag som växer varje dag. Man har satsat på infrastruktur vilket jag tycker att man har lyckats mycket bra med tanke på omständigheterna. Önskemålet är givetvis att det ska bli flera, mera kvalitativt och stora företag som kan satsa i Kosova. Men här måste man tänka på Kosovas historia, bakgrund krig samt förutsättningar som fans och finns i Kosova. Jag tycker det som landet har uppnått under denna tid och under dessa förutsättningar är nog med argument att Kosova ska bli en självständigt stat om detta var måttet eller argumentet man ska gå efter.

                                                      Facebook om Kosova:

Anledningen att befolkningen i Kosova reste sig var och är att komma lös från ett apartheid tillstånd som landet befann sig i under den serbiska hegemonin. Det som FN och västvärlden har uppnått i Kosova är fantastiska framsteg och jag är för evigt tacksam. Jag är dock medveten att det finns saker som har gått snett och saker som kunde ha gjorts bättre, men vem säger att även i den mest välfungerande väststaten inte kan göra bättre än vad man gör idag?

Jashar Berisha